Logotype för Storfors kommun

Lillfors kvarn och såg

Smedjan i Lillfors är från år 1605.
I ett värderingsinstrument upprättat den 10 januari 1687 kan man läsa, att Lillfors hammare försågs med ny damm 1685.
Sågkvarn för hammardammen var uppbyggd med behållet sågblad och grind: 1 styck sågbänk med 2 dynor, 1 styck såglänk, 1 styck kamhjul, 1 styck slängestakar, 1 styck sågvind, 1 styck hjul, 1 styck hjulstock med 4 ringar, 1 styck nål samt dynebänkar och stenar tillsammans värderade till 120 daler kopparmynt.
År 1697 hade två hammarsmedsstugor försvunnit.
I ett kontrakt med bruksinspektor Peter Lindstedt upprättat den 3 juli 1767 står att läsa: Vid Lillfors såg upptecknas allt ankommande timmer, och efterses att bruket får sin del som är vart 4:e bräde av tall, vart 3:e bräde av grantimmer, som främmande dit föra, men hälften av allt det timmer som torpare av bruksskogen ditföra till sina egna husbehov. Innan torpare få avhämta sina bräder, efter frågas om de fått tillstånd och utsyning till timmer av inspektor och skogvaktare. "

Ur ett värderingsinstrument från augusti år 1812, kan man utläsa att Lillfors kvarn låg på motsatta sidan av en stångjärnssmedja, alltså på sydöstra stranden av älven och 26 alnar, cirka 15, 5 meter från smedjan.
Smedjan var uppförd år 1794 av timmer, och höll i mått med hjulhuset och kvarnkammaren inräknade 13 1/2 alns, cirka 8 meter längd, 10 1/2 alns, cirka 6,3 meters bredd, 8 1/2 alns, cirka 5, 1 meters höjd.
Till kvarnen hörde en tilloppsränna, från vilken ett vattenhjul med kugghjul och trilla drev ett stenpar.
I samma instrument kan man läsa, att Lillfors såg låg på samma sida som kvarnen, med östra gaveln intill denna, och utgjordes år 1807 av en ny byggnad uppförd av stolpar och resvirke täckt med bräder på gråstenspelare.
Sågen bestod av en enbladig ram, matarehjul, vändhjul samt två vattenhjul, det ena med vertikal hjulstock.
År 1813 togs ett beslut att ombygga Lillfors förfallna smedja, och att uppbygga den i sten, varvid väggarna skulle uppdragas utomkring de gamla smedjeväggarna så, att driften under byggnadens uppförande ej behövde avbrytas.
År 1821 blir Lillfors smedja skadad av eldsvåda men åter uppbyggd.
År 1823 blir Lillfors nya sågbyggnad med två ramar färdig.
Vid Lillfors smedja fanns år 1848: lancashirehärd, mum-blingshammare och tackjärnsblåsmaskin, smältsmedja där smältstycken tillverkades och sedan blev uträckta vid Storfors och Bjurbäcken.
År 1865 upphör Lillfors som järnbruk och smältsmidet flyttas till Storfors.
I stället flyttas Storfors kvarn till Lillfors, där gamla kvarnbyggnaden slopades och smedjan ombyggdes till kvarn och arren­derades av mjölnaren Karl Johan Israelsson. I maj 1954 maldes den sista säden vid kvarnen.
För att tillgodogöra sig timret i skogarna genom försäljning av sågade trävaror, uppfördes en ny såg vid Lillfors år 1880 med två ramar och dubbelt kantverk drivna av turbiner. Till sågen anlades från Storfors station ett järnvägsspår.
I september 1968 brann sågen ner. Den hade då mest använts som virkesupplag de senaste årtiondena.

Nästa sida>

Senast publicerad av Kristina Elmström