Det var en slump att Annika Byström började jobba inom vården. Men det var ingen slump att hon utbildade sig till undersköterska och nu har jobbat 27 år i Storfors.
- Jag tycker verkligen om äldre människor och jag stortrivs med att jobba natt, säger Annika, som har sin arbetsplats på Humlegården.
I Storfors finns två särskilda boende, Humlegården och Sjögläntan. För några veckor sedan lades en av två avdelningar på Humlegården ner. Behovet av korttidsplatser och särskilda boendeplatser hade då under ett par års tid varit så lågt att drygt tio platser i genomsnitt stått tomma.
Beslutet blev att stänga en avdelning på Humlegården och att inrymma tre korttidsplatser på den kvarvarande avdelningen.
För Annika är det en viss skillnad även om arbetet på avdelningen just nu är lugnt nattetid. När vi kommer på besök sover de flesta medan robotkatterna vilar på en soffkant i väntan på nästa morgon. Annika tar en runda i lokalerna och ser till att någon av de boende får sin nattmedicin. På rocken sitter överfallslarmet lätt åtkomligt.
- Det är helt okej att jobba ensam på natten, även om det blir tråkigt att vara själv största delen av tiden. Men så länge vårdtyngden inte ökar fungerar det och jag trivs med friheten. Jag känner mig också trygg med löftet som vi fått från enhetschefen om tillfälliga extraresurser ifall vårdtyngden ökar, säger hon.
Som läget är nu, med relativt lugna nätter, är hon glad över tvätthögarna som ska tas om hand på sena natten när tröttheten kan sätta in.
- Jag behöver lite praktiska arbetsuppgifter för att hålla igång, säger hon.
När Annika kommer till jobbet byter hon av Kia Lankinen Turtiainen, som har jobbat under eftermiddagen och kvällen tillsammans med Miranda Byström.
Både Kia och Miranda trivs med att jobba inom vården. För Miranda är den svåraste biten när de äldre som hon lärt känna har väldigt ont eller ligger inför döden.
- Den delen är tung, men vi tar verkligen hand om varandra här på jobbet. Det har varit lätt att komma in i gruppen och det känns så rätt att jobba här, säger Miranda, som siktar på att vidareutbilda sig till undersköterska.
För Kia är det andra delar som varit tunga det senaste året. Kommunen har omorganiserat genom att arbetsuppgifterna städning och matlagning flyttats tillbaka från särskilt boende till tekniska enheten, vilket inneburit att undersköterskorna blivit färre. Samtidigt har EU-kraven på elva timmars nattvila inneburit försvårad schemaläggning.
- Det har varit en orolig och jobbig period med mycket osäkerhet, men nu känns det som att vi har landat. Alla vet var de ska vara och vi kan planera framåt, säger Kia.
Alla tre uppskattar att den dagstidspersonal som ”blev över” när Humlegårdens ena avdelning lades ner fick förstärka de andra avdelningarna. Tanken är att utökningen främst ska användas för att regelbundet erbjuda de äldre aktiviteter. På väggen sitter ett schema med exempelvis hårvård, gymnastik, spel, högläsning, bildvisning och samtal om Storfors förr och nu. Målet är att ge de äldre innehållsrika och roliga dagar, som även kan skapa en bättre nattsömn.
Men om dagtidspersonalen signalerar framtidstro och entusiasm, finns ett visst missnöje med förändringen nattetid. Eftersom en avdelning stängt är man en undersköterska färre på nätterna.
Numera har nattpersonalen på Humlegården hjälp av nattpatrullen vid ett par tillfällen. Just denna natt är det Farie el Shani, som dyker upp framåt halv tolv-tiden.
Hon och Annika hjälps då åt att vända eller byta på de personer där man behöver vara två. Framåt morgonen kommer Farie tillbaka för ytterligare en runda.
Hon har pendlat från Kristinehamn de senaste sju åren för att jobba i Storfors.
- Det har blivit stressigare på senare år, men jag trivs med att jobba natt och jag trivs med mina arbetskamrater, så jag fortsätter nog ett tag till, säger Farie.
Nattpatrullen består av två personer. En tar hand om ytterområdena och en tar hand om centrala Storfors under den tidiga natten. Ute i hemmen gör nattpatrullen exempelvis tillsynsbesök, delar ut medicin, hjälper till med toalettbesök och svarar på larm. Framåt midnatt ansluter de båda till varsitt boende; Humlegården och Sjögläntan. Efter en timme på de särskilda boendena åker de en runda tillsammans för att besöka de personer där man behöver vara två personal.
Efter den gemensamma rundan ansluter de till Sjögläntan där det finns fyra avdelningar med tio boende på varje och två nattpersonal.
Verksamhetschef Anneli Maaranen har förståelse för att förändringen kan skapa oro, men säger samtidigt att behovet hos de äldre måste styra bemanningen.
- Under en period i vår har vi exempelvis haft en extra resurs på Sjögläntan nattetid just för att det fanns ett speciellt behov av det. Det tillhör våra normala rutiner och självklart stärker vi tillfälligt upp både på Sjögläntan, Humlegården eller i nattpatrullen om det skulle uppstå den typen av behov under en tid, säger hon.
Senast publicerad av Eva Wiklund