Obesitas är latin och betyder fetma. Det är också ett begrepp som används allt mer i Sverige. I Storfors finns nu en obesitasgrupp där flera olika aktörer ska jobba aktivt förebyggande.
Ett första inslag var föreläsningen med dietist Anna Lind Hedin och psykolog Maths Wensmark.
Anna jobbar på obesitasenheten på Centralsjukhuset i Karlstad, i sin vardag möter hon barn och ungdomar som har problem.
- Utvecklingen av fetma i Sverige har varit som en epidemi, det har ökat explosionsartat, säger hon, och påpekar också att fetman är mer utbredd på landsbygden än i tätorterna.
En viktig del av hennes arbete är att lyfta bort den skuld och skam som ofta följer med övervikt.
- Mellan 30 och 50 procent av övervikten styrs av det genetiska arvet. Det är helt enkelt så att vissa personer är mer känsliga för kalorier, de kan inte äta lika mycket eller samma saker som sina kompisar, säger hon, och betonar att det i många fall inte handlar om dålig karaktär utan ”fel” gener.
- Det är viktigt att föra ut den informationen. Många överviktiga blir betraktade som lata eller karaktärssvaga, så behöver det inte alls vara, säger hon.
De allra bästa resultaten ser man när små barn kommer till obesitasmottagningen. Senast vid 6-7 års ålder bör man söka hjälp för sina barn om man ser att de är överviktiga. Då kan hjälpen leda till stora förändringar.
När det gäller tonåringar handlar det väldigt mycket om att ungdomen själv måste hitta motivationen.
- Det är naturligtvis svårare, men vi har sett fina resultat när det handlar om ungdomar som verkligen vill förändra sin vikt. Styrketräning kan exempelvis vara en väldigt fin inkörsport, säger hon.
Till obesitasmottagningen kommer man på remiss från BVC, barnmottagningen eller elevhälsan.
Att lyckas med sin viktnedgång är ett långt projekt, för många blir det livslångt.
- Det viktiga är att hitta mat som har bra energi så att du kan äta dig mätt på färre kalorier. Stora riskperioder är sommaren och loven, när rutinerna förändras, säger Anna.
Psykolog Maths Wensmark försöker att se ungdomen i sitt sammanhang tillsammans med familjen.
- Jag kan framför allt ge hopp om att de kan hantera det här, och jobba utifrån vilka de själva är. De behöver hitta fysiska aktiviteter som är lustfyllda och få rutiner för att komma ifrån småätande. Framför allt behöver man få upp ögonen för vad man kan påverka själv, säger han.
Många hade åkt från näraliggande kommuner för att lyssna på föreläsningen. Camilla Cortinovis är skolsköterska i Kristinehamn.
- Det här är verkligen jättebra. Det är viktigt att få fler ledtrådar i det här jobbet, säger hon.
Även Anna Wallerius, Åsa Krantz och Caroline Henningsson är skolsköterskor i Kristinehamn.
- Vi försöker att stötta varandra i det här, för det finns verkligen en hel del att jobba med, säger Anna.
Senast publicerad av Eva Wiklund